Under nödåren 1902-03 inrättades de första arbetsstugorna i norra Sverige. De hade två uppgifter. Dels att hjälpa nödlidande och fattiga barn i de avlägsna glesbygderna, dels att ge dem tillgång till en fullvärdig folkskola.

Grundaren var dåvarande lektorn vid läroverket Carl Svedelius och hans hustru Julia i samverkan med landshövding Karl Johan Bergström.

Arbetsstugorna fungerade som internat med fri kost och logi. De inrättades helt på frivillig väg med insamlade medel. Sammanlagt inrättades i Norr- och Västerbotten 27 arbetsstugor och de kom att verka i 52 år fram till 1954.

Vid arbetsstugornas upplösning kom de olika donationsfonderna samt innestående medel, gåvor och donationer att utgöra ett kapital, som vanligen kallas för arbetsstugefonden.
Avkastningen utdelades årligen till föreskrivet ändamål.

Flickorna i arbete med "typiska" kvinnliga sysslor, medan pojkarna fick hålla sig till det "manliga" arbetet.